min vecka
Den här veckan har varit ganska händelse full. I söndags var vi och firade min mamma som hade fyllt år. Det bjöds på torsk, vitvinssås och potatis, ugnsgratinerad hummer och prinsesstårta till efterrätt. Jag rullade nästan där ifrån! på vägen hem fick vi ta upp ett av sätena längst bak i bilen (den har 7 säten men vi har bara 5 uppe i vanliga fall) så fick jag sitta och sjunga hela vägen hem för att hålla tvillingarna vakna och nöjda. I måndags var jag och tvillingarna till öppna förskolan, vi va typ 6 stycken mammor där. hur skönt som helst(!) och lite skillnad från förra veckan då det var typ 15 st. På tisdagen kom Elin och Milton hit. och i onsdags skulle jag åka till Maria. Men på vägen dit valde bakrutan på bilden att explodera. Jag blev så jäkla rädd! Ringe Jimmy som inte svarade, letade reda på nr till han jobb. men då var han ute och körde nån bil. Så när han ringde tillbaka började jag storgrina. fick inte ens fram vad som hade hänt först. stackars Jimmy! haha. han måste ju ha trott att någon dött eller nått. Efter att ha stått där i väggkanten och övervägt ett tag vad jag skulle göra. jag ville inte köra bilen med hål i bakrutan eftersom tvillingarna satt med ansiktena ditåt i baksätet. så jag övervägde att lämna bilen och gå hem. men jag hade ingen reflexväst i bilen och folk kör som idioter på den vägen. så tillslut börjde vi rulla hem. i 50km/h. vi var knappt 5 minuter hemifrån som tur var. jag åkte i väggrenen hela vägen hem :p när vi kom hem låste jag in bilen i garaget igen :p och jag fick inte ut vagnen heller för jag ville inte att resten av glaset skulle rasa ur. så när det var dags att hämta hem Jonathan fick min mamma komma och passa tvillingarna så sprang jag ner och hämtade honom. :p när hon ändå var här passade jag på att tejpa upp plast för bakrutan så vi skulle kunna åka och lämna bilen på Jimmys jobb. där väntade en hyrbil. en Audi A4. alla 3 stolarna fick inte plats i bak så Jonathan satt i fram (man kunde stänga av airbagen) så jag fick klättra bak via framsätet och sätta mig i mitten. för det gick inte att ha en stol där öht. "puckeln" på golvet var för hög (eller stödbenet på stolen för långt, beror ju på hur man väljer att se på det) Så på kvällen åkte vi till barnens farbror och firade att han fyllde 25. Barnen gav honom egendesignade ölglas. (dom hade kladdat med glasfärg på dom) ja tror det uppskattades :) I onsdags var det även 3 år sen jag fick veta att jag var gravid, tänk att det var världens finaste Jonis som låg där i och växte. Alltså hade jag varit rökfri i 3 år i onsdags. Jag är så jäkla bra! och i torsdags kom Maria och hennes tvillingar hit och var här hela dagen. till fika, lunch och mellanmål åt vi kladdkaka :p haha! nyttiga tjejer ;) När Jimmy slutat kom han hem med en ny hyrbil, en WV tiguan(?) och i den får vi iallafall plats :p I fredags hade jag och barnen hemma dag, förutom att vi åkte och handlade. Jonathan var typ värre än värst och gjorde bara bus hela tiden så fort man vände ryggen till, och det har även fortsatt idag.. På kvällen sen när barnen somnat knatade jag över till Angelica. Vi tog några glas vin, snackade skit, lyssnade på gammal musik och bara va. kl 23 var jag hemma och typ helt död. kände mig mer som 50 än 25 :p Idag har vi haft en mysig hemma förmiddag. och när barnen vilat efter lunch så åkte vi till deras moster, min syster & familj för att äta middag och umgås. Innan våran mat var färdig så gav jag tvillingarna mat. Rasmus var skit trött, grinig och hungrig. Aldrig en bra kombo. Han har sen han föddes fått affektanfall, speciellt när det är något som inte passar honom när han är trött. Han skriker då, utan ljud. tills han blir blå och är precis på väg att svimma när han tar ett djupt andetag och börjar andas och lugna ner sig igen. Vi är ju vana med att han gör så och det är ju inget konstigt eller farligt. men nu hade han munnen full med mat. och när han då drog efter andan så fick han den i halsen. det var ju bara burkmat så ingen stor bit som fastnade utan bara att en hel sked mat satte sig och poppade igen. Så hela han blev blå och tuppade av. han var helt ledlös, blå, glansig och helt borta i ögonen. precis när min syster skriker om at ringa 112 och jag hinner tänka att jag förlorar min bebis nu, en ambulans hinner aldrig hit i tid. Dom bor ute på landet så det skulle ta minst 10 minuter för en ambulans att komma dit. då börjar han andas igen och ligger helt utslagen i min famn. alldeles groggy och blank om ögonen som han knappt orkade hålla upp. efter några minuter hade han piggnat på sig igen och var lika grining som innan. inget dög. Så jag gick upp och la mig i Jenni och henriks säng med honom och han slocknade på 3 sekunder. jag låg där en stund och lyssnade på han andetag. mitt liv höll på att slås i spillror, på bara några få sekunder höll allt på att vändas upp och ner. När jag sen skulle gå ner till dom andra halkar jag i trappen. Sen när vi skulle åka hem halkar jag ute på deras uppfart. det går bra nu! Så nu sitter jag hemma i soffan, med pyjamasen på, en stor marabou oreo chokladkaka och ett glas pepsi max och funderar på att gå och lägga mig om en stund så den här dagen är över snart.
Glöm inte att ge era familjer en extra kram! man vet aldrig vad som kan hända, imorgon kan det vara försent...
